Den 9 mars 2021 blev vändpunkten för Caroline Ihre. Efter att ha varit hemma och druckit ett par veckor så fick det vara nog.
Nu har hon skrivit en bok om sin sjukdom.
-Alkoholen är slug. Den tar över hela hjärnan, säger hon.
Bokens titel är ”Bakom Min stängda Dörr” och syftar på att drickande ofta sker i ensamhet och utan insyn från någon annan.
Caroline har haft tankar på att skriva en bok tidigare, men nu blev det ett lämpligt tillfälle. Att berätta om att hon valde nykterheten.
Hon hade sagt till sig själv många gånger att det fick vara nog, innan det verkligen var det.
-Jag behövde slå i botten på riktigt, konstaterar en glad Caroline som man knappast kan tro har varit långt nere i ett drickande.
-Jag vill med boken visa på att sjukdomen finns i alla samhällsklasser och har inget med faktorer som utseende eller ålder att göra.
Skriven till ungdomar
Caroline, som är uppväxt i Stockholm, beskriver det som att hon var ensam och vilsen i tonåren. Tillvaron var ordnad med bland annat bra boende och stort hästintresse, men hon minns också att föräldrarna genom jobbet var borta mycket.
Hon flyttade till Lidköping 2019. Boken beskriver hon som uppdelad i tre delar. Att berätta sin historia, att välja bort saker som hon själv gjort och att ge råd till unga vuxna, som att lyssna på sig sig själv.
-Boken är skriven till ungdomar, säger Caroline om boken som kom ut tidigare i juni och som fått fina recensioner.
Började skära sig
I tonåren var hon mycket ensam och hon beskriver hemmet som känslomässigt avstängt.
-Det var inte uttalat att leva upp till bilden av ett fint liv, men det fanns där, säger hon.
Caroline hade prestationsångest i skolan och det byggdes på med ångest och depression. Hon började skära sig.
-Jag drack på fest med kompisar och insåg ganska snart att jag inte kunde hantera drickandet. Det blev alltid för mycket och när jag drack blev jag ledsen och fick ångest.
Döva känslor
Caroline beskriver det som att hon skämdes för den hon blev när hon drack, och hon började då – vid 17-18 års ålder – att börja dricka i ensamhet, vilket alltså pågick i 12-13 år.
-Drickandet handlade om att döva känslor, men efteråt blev det ju sju resor värre.
För Caroline var det ett planerat drickande, och drickande kräver mycket planering!
-När har jag tid att köpa? När har jag tid att vara bakis? Vad ska jag säga om någon vill hitta på något?
Drickandet accelererade i perioder samtidigt som Caroline skötte jobb, studier och livet i stort.
-Jag har missbrukat för mig själv, aldrig inför andra. Därav titeln till boken, säger hon.
Stolar i ring
Det blev en väldig kontrast när man hör Caroline berätta om den tid som varit i relation till den tjej man träffar under intervjun. Nu glad och positiv.
-Om jag fortsatt hade jag nog supit ihjäl mig så småningom, säger hon om ”den gamla tiden”.
Caroline känner sig trygg i sin nykterhet och lyfter den hjälp hon fått i Lidköping. Hon talar om 12-stegsprogrammet tillsammans med andra som tidigare varit beroende, och jag frågar om man sitter på stolar i en ring.
-Det är precis som du tror att det är, säger Caroline med ett skratt.
En sjukdom
-Jag mår jättebra och har bra verktyg med mig, säger Caroline.
Synen utifrån på den som dricker är inte sällan att folk säger att ”det är väl bara att sluta”.
-Det är en sjukdom. En känslomässig sjukdom. Det finns många olika missbruk , som jobb, relationer, mat eller träning. För mig blev det alkoholen, säger Caroline, som apropå alkoholens slughet också säger:
-Jag drack två-tre dagar i veckan. Och när jag inte drack så fanns tankarna om när jag skulle kunna dricka igen.
-Man blir expert på att dölja drickande. Ursäkter och planering.
Förnekandet
Caroline säger att hon fått mycket stöd genom åren men har tidigare inte ärligt kunna ta emot det. Det klassiska förnekandet.
-Man vill skydda sig själv in i det sista, avslutar Caroline, som ser fram emot en fin – och nykter – sommar.
