Jag ställer mig med en megafon och ropar för full hals:
Sarah Sjöström ska ha Bragdguldet.
Så är det bara.
Det spelar ingen roll att hon fått det två gånger tidigare, senast 2017. Med det är hon tillsammans med Anja Pärson, Ingemar Stenmark och Björn Borg de som fått Bragdguldet två gånger individuellt.
Hon var dubbel bragdmedaljör redan som 24-åring. Nu fyller hon snart 31 (17 augusti) och det hon gjorde i Paris på onsdagskvällen den 31 juli 2024 ska egentligen vara en omöjlighet.
Hon skulle inte simma 100 meter fritt. Hon var långt efter. Och hon… ja, hon är snart 31. I en sport där man i alla fall förr brukade sluta vid typ 22.
Känner igen en bragd
Det är liksom ingen mening att någon jiddrar nåt om att man inte borde kunna få Bragdguldet tre gånger. Sarah Sjöström är unik och man känner igen en bragd när man ser den.
Förresten hade jag fel.
Jag trodde på ett svenskt guld (Duplantis) men det var ren och skär lycka för ett svenskt idrottsfolk att se Sarah stå högst på pallen med guldmedaljen. Det blir inte större än så här. Det är inte menat som en sliten klyscha utan som ett kraftfullt konstaterande: det blir verkligen inte större än så.
Bygga höga torn
Jag tog fram Wikipediasidan om Sarah Sjöström och uppräkningen av medaljer var så lång och omfattande att jag trodde det var något fel, att telefonen hängt sig eller nåt.
Sarah Sjöström har guld, silver och brons i en sådan mängd att hon kan bygga höga torn med dem, om hon nu skulle vilja.
Jag har sett det mesta. Jag minns när jag satt i ett hotellrum i Jönköping 2009 – jag satt ofta i hotellrum i Jönköping på den tiden – och såg henne ta sitt första VM-guld på lång bana. Jag minns förvåningen och glädjen. Då var hon som vi säger på västgötska bara ”ena lita tös”.
Störst genom tiderna
Tösen har blivit stor och utan att på något sätt ha undersökt och analyserat saken i detalj så måste hon ju nu vara den största inom simningen på damsidan genom tiderna.
Innan loppet sa en i tv-soffan:
-Jag tror Sarah vinner.
En annan sa:
-Tiden har kommit ikapp Sarah.
Det var Sarah som kom ikapp. En avslutning så det bara stänkte om det (förlåt) och man kunde se hur chokad hon själv var över att se sitt namn överst på resultattavlan.
Resultat – inte guld
Jag sa spontant att vinner hon 50 meter fritt också så är det bragdguld, men segern på 100 meter menar jag alltså räcker.
Armand Duplantis? Skillnaden om han tar guld nu i OS så är det ett väntat guld – det var inte Sarahs. Det lustiga är att när Duplantis fick Bragdguldet 2020 var det för synnerligen imponerade resultat, men det var först året efter, 2021, som han tog OS-guld. De uppskjutna spelen från 2020 i Tokyo.
Efter OS 2021 (som trots allt ofta benämns 2020) var det hopplandslaget som fick Bragdguldet för sitt OS-guld.
Vibbar av triumf
Sedan har vi en kille som heter Truls. En 22-åring som slagit ut världsettan och som spelar kvartsfinal torsdag kväll.
Om Truls Möregårdh skulle ta OS-guld i bordtennis så blir det delat bragdguld. Ett guld för Möregårdh skulle, även om han tagit VM-silver i singel tidigare, ge lite vibbar av Stellan Bengtssons triumf 1971.
Problemet är att jag inte tror att Truls går till final.
Det är Sarahs år i år. Så är det bara.
