Påsken för med sig mycket roligt. Speciellt för barnen. Påskäggsjakt och att träffa släkten under en kortare ledighet är ju härligt kan jag tycka. Men påsken är inte lika härlig för alla. Påsklovet är inte heller något alla barn ser fram emot. Hur tungt det än är att påpeka det så bör det ändå göras. För påsken har inneburit plågor ända sedan Jesus tid. Idag vill jag lyfta plågorna kopplade till mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.
Under påskdagen inträffade flera fall av misshandel i relation i Skaraborg. Ibland även barnfridsbrott då barnen fick se hemskheterna. De fallen som polisen åker på är dock bara en bråkdel av alla fallen. Mörkertalet är stort och frågan är en plåga för hela det svenska samhället. Idag utsätts var tredje kvinna i världen för våld eller övergrepp någon gång under sin livstid, enligt WHO. Under högtider ökar också risken för det. Alkohol blandas in i bilden mer naturligt och den utsatte spenderar också längre tid med förövaren än vanligt.
Mäns våld mot kvinnor medför också stora kostnader för samhället. När Unizon (riksförbundet för Sveriges kvinnojourer) besökte Skövdes kommunfullmäktige i höstas uppgav deras ordförande att samhällskostnaden för mäns våld mot kvinnor uppgår till 43 miljarder per år. Samtidigt är det av yttersta vikt att påpeka att det psykiska lidandet är svårt att mäta i siffror.
Polisen har dessvärre också konstaterat att de misslyckats i sitt uppdrag att motverka mäns våld mot kvinnor. Detta framgick i myndighetens årsredovisning. I flera av Sveriges polisregioner är mäns våld mot kvinnor som dödligare än gängvåldet. Men polisen kan inte lösa allt.
Mäns våld mot kvinnor är en samhällsfråga som måste bekämpas med samhällets enade kraft. Det behövs mer åtgärder och min förhoppning med denna krönika är att jag kan vara en av många röster som lyfter frågan. Så att denna typen av plågor till sist når sitt slut.
Samuel Lundell
Tidningschef Skaraborgs Nyheter
