Har bandyn framtiden bakom sig?
Jag tror att bandyn behöver banta elitserien. Det kan vara chansen till en framtid.
Låter jag för dramatisk? Måhända.
Men när Villa bara hade drygt 1 700 på plats i arenan vid matchen mot Motala kom jag omedelbart att tänka på ett FB-inlägg jag gjorde för något år sedan, där jag ställde den här frågan:
”Håller Villa på att segra ihjäl intresset?”
Den med Villas mått mätt svaga publiksiffran, den sämsta någonsin i arenan undantaget pandemisäsongen, fick uppenbarligen all världens sirener att börja ringa för Villas ledning. Vid bortamatchen mot Vetlanda snappade NLT (Nya Lidköpings-Tidningen) upp att det stundvis fanns en – EN! – supporter på bortasektionens ståplats. Denne supporter hade en lika kort som tydlig analys:
-Villa är för bra.
När jag skrev den där frågan lät reaktionerna inte vänta på sig. En hejaklacksledare, eller nåt, menade att visst klarar bandyn Villas dominans, för den har klarat liknande dominans tidigare från lag som Boltic och Edsbyn.
Sanningen med dagens elitserie är att för få lag håller tillräckligt hög klass. De i nuläget fyra sist placerade lagen har på 10 omgångar (40 matcher) tagit totalt åtta segrar.
I underhållningsbranschen
Jag var med när Villa vandrade i något av en dödsskuggans dal och aldrig kom längre än till en kvartsfinal. Tiderna förändras, Villa har radat upp semifinaler i sträck sedan man började spela i arenan, och Villa har funnits i varje final från 2019 och framåt.
Men Villa och bandyn befinner sig i underhållningsbranschen. Det är för tråkigt med på förhand givna resultat och jag hade bra mycket roligare av spelet under de år som jag som intensivast följde Villa (huvudsakligen under 90-talet). Det var rakt på. Jag kan för min värld inte acceptera de ideliga tillbakavändningarna som på bandyspråk tydligen heter att värdera lägen. Det må vara taktiskt försvarbart att starta om anfall men det är inte roligt att se på och – just det, Villa och bandyn befinner sig i underhållningsbranschen.
Jippon och arrangemang
Jag har sett några av matcherna hittills denna säsong via internet men mer än en gång har jag stängt ner sändningen i halvlek för redan då vet man att Villa vinner stort, och mycket riktigt så har ledningen ökats på i andra halvlek.
När jag själv var kommentator för websända matcher gjorde jag för några år sedan en match mellan Vetlanda och Edsbyn. Jag pratade med Vetlandas ordförande som var imponerad över Villas publiksiffror, visst, men generellt inte helt såld på jippon och kringarrangemang.
-Det är ju den här fantastiska sporten det handlar om, sa han.
När sirenerna började ljuda kallade Villa till någon form av krismöte som jag uppfattat medierapporteringen. Fler jippon och kringarrangemang?
Rädda vad som räddas kan
Jag är oerhört förtjust i bandy. Innan jag började tillhöra det som Mats Olsson i Expressen kallar för mediepacket så kunde jag stå en dryg timme före match och vakta plats vid ett räcke på Isstadion.
På den tiden hade bandyallsvenskan en norr- och södergrupp och först efter nyår blev det en elitserie med de fyra första från respektive grupp (där norrgruppen alltid hade de starkaste lagen). När det talades om att tillskapa en elitserie – den som nu finns – hette det från motståndarna att man skulle vara rädd om bandyns bredd.
Den fanns inte då heller.
Nu gäller det att rädda vad som räddas kan.
Fler jämna matcher
Jag har bott i Götene i hela mitt liv och här fanns förr bandy i både Götene och Lundsbrunn. Sedan slogs de ihop till Götene / Lundsbrunn och jag minns att jag sett laget spela på det som nu är konstgräsplan bakom Västerby IP.
Det är nostalgi och minnen (som ofta har en tandens att bli bättre med åren).
Verkligheten är att bandyn är illa ute. Jag tror att man behöver minska antalet lag i elitserien, som följaktligen möts fler gånger. Då får vi fler jämna matcher och den ovisshet som är själva grundbulten för all idrott.
Jag säger inte att det är en rolig utveckling. Däremot i min bok alldeles nödvändig. Tyvärr.
Rättvik borta
På fredag den 8 december möter Villa en-poängaren Rättvik borta. Det kan mycket väl bli 0-10. Någon som ska dit?
Det behöver hända saker snabbt om inte bandyn ska tappa ännu mer både publikt och i intresse. Trenden med sämre publiksiffror finns över landet och alla lag har förstås ett ansvar.
Topp 5
Jag avslutar med min topp 5-lista från händelser jag upplevt på plats med Villa:
1. Första SM-guldet 2019, Studenternas i Uppsala
2. Straffdramat i Karlstad 1993. Villa låg under med 4-1 i halvlek i den tredje och avgörande semifinalen men vände till 5-4. Boltic kvitterade med tre minuter kvar och vann sedan på straffar.
3. Första matchen i arenan, annandag jul 2009
4. ”Micke” Arvidssons 3-1 hemma mot Västerås i den andra kvartsfinalen 1991. ”Micke” fick bollen nere vid hörnflaggan och tog med sig den längs med kortlinjen i en ”Kurre” Hamrin-dribbling förbi ett par spelare innan han till sist drog målvakten och retfullt enkelt la bollen i mål. (Villas 2-0 i matcher blev dock 2-3).
5. Kvartsfinal Boltic-Villa, tredje matchen 1990. Villa vann på straffar på Tingvalla och vann därmed kvartsfinalen med 3-0 i matcher.
