Jag har tagit en titt på Sportåret 2024.
Puh!
I min alldeles egna rangordning finns det inget som slår fotbolls-EM.
I min värld finns det förvisso aldrig något som slår fotboll. Tommy Engstrand har kallat det för världens största lir, och det har han ju alldeles rätt i (tycker jag).
Söndagen den 24 september i år satt jag på Stadio Friuli i Udine och såg Udinese spela hemma mot Fiorentina. I min värld blir det inte mycket större än så.
Jag skulle sett Udinese spela hemma redan 2005 men då dog dåvarande Påven på lördagskvällen dagen före matchen och hela ligaomgången blev inställd.
När ni nu hört mig sjunga fotbollens lov så invänder säkert någon att vi har ju ett sommar-OS nästa år. Visst, men för mig är sommar-OS i mångt och mycket friidrotten. Med all respekt för alla de idrottsliga prestationer som görs så är det friidrotten som jag fokuserar på och ett givet guld för Armand Duplantis. Ja, jag tror inte att någon kan utmana honom.
Men säger någon, i ytterligare en invändning, Sverige är ju inte med i EM. Nä. Det finns få saker som kan motsvara den lägereld som det innebär när Sverige spelar i ett fotbollsmästerskap (särskilt på herrsidan, det måste sägas). När Sverige spelade kvartsfinal mot England i VM 2018 satt vi en 20 personer i ett vardagsrum. Sverige gjorde en skitmatch.
Och tänk att det nästa år är 50 år sedan som Ralf Edström sände iväg volleykanonen som betydde 1-0 mot hemmanationen Västtyskland i VM 1974.
Satte sig på bollen
Jag sökte med ljus och lykta (nåja) efter en fullständig uppställning över sporthändelser 2024. Göteborgs-Posten hade den under julhelgen, och med krönikörens rätt redogör jag nu för de höjdpunkter som ligger mig närmast.
Den legendariske sportjournalisten Tommy Engstrand sa förresten också:
-Fotboll älskar jag, ishockey dyrkar jag, tennis mår jag bra av men jag är dålig på handboll.
Det kunde varit jag som sagt det.
Just handboll är första stoppet i genomgången. EM för herrar med start 10 januari. Tänk förra EM med Andreas Palicka som satte sig på bollen (semifinalen) och Niclas Ekbergs avgörande straff (finalen). Missad straff hade inneburit förlängning.
Två absoluta favoriter startar redan 2023 och går in i 2024: JVM i ishockey och skidornas Tour de Ski.
Förväntningar – tre bom
Australian Open, årets första Grand Slam – 15 januari – är förstås högintressant men tv-tiderna avskräcker. Sydney ligger 10 timmar före. När klockan är 12 på dagen här är den 22 där.
VM i skidskytte kvalar definitivt in på min lista (7 februari) men blir ibland lite trött på SVT:s kommentatorer som vrider upp förväntningarna över kokpunkten för att allt sedan ska sluta med tre bom. Känns det som.
Fotbollens Champions League på herrsidan inleder åttondelsfinalerna i mitten av februari.
Det blev som bekant guld i lag-EM i bordtennis i höstas (herr), vilket höjer förväntningarna inför lag-VM som inleds i mitten av februari. Samma tid avgörs inomhus-SM i friidrott i Karlstad, som alltid är intressant. I slutet av juni är det utomhus-SM i Uddevalla vilket öppnar möjligheten att se friidrott på plats på relativt nära håll. Något undertecknad aldrig gjort.
Friidrotten har även inomhus-VM i Glasgow alldeles i början av mars och söndagen den 3 mars bänkar vi oss förstås framför Vasaloppet.
Dubbelt Villa
Den 12 mars spelas sista omgången i SHL och då, när slutspelet börjar, kan det vara läge att följa hockeyn. Jag tillhör dem som tycker att 318 omgångar i grundserien inte är särskilt intressant.
Lördagen den 16 mars spelar Villa bandyfinal på både dam- och herrsidan (så säker är jag alltså) och samma helg har världscupen i längd avslutning i Falun. Det ska bli spännande att se hur det blir när bandyfinalerna flyttar inomhus (Västerås) och vad som görs av det som evenemang. Villas herrar kan där ta sitt (blott) tredje guld på 10 finaler. Jag tippar som ifjol, guld på damsidan och förlust på herrsidan. Eftersom motståndaren än så länge är okänd går jag alltså på finalpsyket…
Jag tillhör dem som i stort följer varje spark i herrallsvenskan i fotboll, så den allsvenska starten lördagen den 30 mars är förstås en höjdpunkt.
Damernas VM i ishockey inleds i april men herrarnas inte förrän den 10 maj med final den 26 maj. Sommarhockey. Typ.
Öronbedövande jubel
I maj inleds också Franska öppna i tennis. Jag är ingen travfantast men missar aldrig Elitloppet som traditionsenligt körs sista söndagen i maj (26). Jag har varit på plats två gånger och det var stora upplevelser. Jublet när hästarna svänger in på upploppet är öronbedövande.
Stockholm Marathon (lördag 1 juni) ser jag också alltid men bara på grund av de vackra Stockholmsmiljöerna och den däromkring faktaspäckade kommenteringen av främst A. Lennart Julin.
Friidrotts-EM i Rom börjar den 7 juni, exakt en vecka innan starten för fotbolls-EM i Tyskland (14 juni till 14 juli).
Wimbledon-tennisen hör juli månad till liksom förstås Båstad-tennisen senare samma månad och fotbollens Gothia Cup, världens största ungdomsturnering (14-20).
OS börjar den 25 juli och avslutas den 11 augusti.
Närmast overkligt
US Open i tennis inleds den 26 augusti. Finnkampen avgörs också i augusti, denna gång i Helsingfors, och fotbollen i England sparkar i gång igen i den högsta ligan. Det är verkligen inte mycket till sommarlov, och inte heller till jullov där det i år till och med spelades en match på julafton.
Stockholm Open i tennis (ja, det är nåt sponsornamn nu som jag glömt eller velat glömma) har början av november som satt starttid. Att se tennis på plats hör också till en enorm upplevelse. Hösten 2022 såg jag Mikael Ymer vinna en boll i Kungliga hallen som inte var av denna värld (bollen), och applådåskorna brakade loss på ett närmast overkligt sätt.
Handbolls-EM för damer börjar den 28 november.
I den här genomgången saknar några av er förstås massor, som till exempel bilsport, innebandy, simning, golf och basket. Ni får göra er egen lista.
Det har jag gjort.
