I Sverige sjukskrivs drygt en kvinna i timmen på grund av våld i nära relationer. Nu ska medarbetare vid alla verksamheter som gör hälsobedömningar inom Skaraborgs Sjukhus få utbildning i hur man fångar upp och hjälper drabbade patienter.
Ida Johansson och Emma Pantzar delar på funktionen som samordnar arbetet mot våld i nära relationer vid Skaraborgs Sjukhus (SkaS). De anser båda att hälso- och sjukvården har en viktig roll – att upptäcka och uppmärksamma våld i nära relationer, som är ett omfattande folkhälsoproblem.
-Hälso-och sjukvården har en unik möjlighet att fånga upp erfarenheter av våld utifrån att de träffar människor i alla samhällsklasser och olika situationer i livet. Att sjukhuset nu har en plan för att utbilda medarbetare och implementera rutinmässiga frågor om våld i alla verksamheter är viktigt. Dels för att kunna fånga upp och hjälpa drabbade patienter, men också för att medarbetarna ska känna sig trygga med att hantera dessa fall, säger Ida Johansson och Emma Pantzar.
Emma jobbar som utvecklingsledare och kommer framför allt att ansvara för den administrativa delen, bland annat planering och uppföljning. Ida som är kurator kommer att vara en praktisk och övergripande resurs för till exempel rådgivning gällande specifika ärenden.
Som patient kan man vänta sig frågor om våld vid sjukhusbesök
SkaS medarbetare kommer att utbildas löpande, och efter utbildning kommer metoden att ställa rutinmässiga frågor om våld att implementeras i verksamheten. Verksamhetsområde M4 (MAVA, KAVA, akuten, ambulansen) är först ut. Som patient får man vara beredd på att få frågor om våld vid besök på sjukhuset. Frågan kan också komma att ställas vid flera tillfällen.
-Det handlar också om att ge rätt vård vid rätt tillfälle. Att inte bara behandla de symptom som kan komma ur våldsutsatthet, utan att gå till botten med vad som orsakar symtomen, säger de båda samordnarna, som också vill påminna om den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor, som infaller den 25 november.
De poängterar att det är viktigt att lyfta fram barnperspektivet, där medarbetare inom hälso- och sjukvården är skyldiga att göra orosanmälan vid misstanke om att barn på något sätt far illa. Detta gäller även barn som inte själva direkt blir utsatta, men som lever i hem där det förekommer våld mot andra familjemedlemmar.
Vad hoppas ni att ert arbete och handlingsplanen ska leda till på lång sikt?
-På kort sikt vill vi givetvis att patienter med erfarenheter från våld i nära relationer ska identifieras och få hjälp. På längre sikt hoppas vi att våldsbegreppet blir mer känt, mindre laddat och lättare att prata om. Våld förekommer i många olika former, och för att kunna identifiera våldet i ett tidigt skede behöver vi inte bara fråga om våld utan också samtala om våld med våra patienter. På lång sikt vill vi se ett samhälle fritt från våld.
