Johan Sixtensson slutade som tränare för Villa efter 10 säsonger och tre SM-guld. I en stor intervju med Skaraborgs Nyheter säger han bland annat: —Jag njuter av att kunna göra det jag vill när jag vill, som att titta på mina barns aktiviteter utan att behöva stressa in det i tidsschemat.
Ja det blev en riktigt framgångsrik tid för Johan Sixtensson som tränare i Villa. Sju SM-finaler varav tre slutade med guld. Det första 2019, det andra 2021 och det senaste nu i mars i år efter en dramatisk final mot Västerås där Christoffer Edlund avgjorde i förlängning.
Jag ber Johan att summera de 10 åren.
—Ja, hur summerar man 10 år på ett enkelt och begripligt sätt, frågar han sig innan han fortsätter:
—Att under 10 års tid fått förmånen att jobba och verka i världens finaste förening är precis som jag säger, det har varit en förmån!
Han säger att det naturligtvis blir lätt att titta på alla fantastiska bandyspelare och ledare som han fått jobba med under åren.
—Otroliga artister rakt igenom, berömmer den förre tränaren.
—Min filosofi har hela tiden varit att inkludera mina ledarkollegor och spelare i den berömda processen. Mitt stora ledord genom alla åren har varit: TILLSAMMANS!
Ändra klimatet
—Kunskapen och drivet har hela tiden funnits, men just att få alla att vilja samverka och ta stort ansvar för att bidraga till max har vi lyckats forma över tid.
Johan Sixtensson säger att processen som varit den största delen var att ändra det klimat / den kultur som rådde när han kom till klubben och som han också kunde känna igen från tiden då han själv spelade.
—Just klimatet att man sällan var en samlad enhet på riktigt. Värderingarna som fanns i de så kallade mjuka delarna spretade kraftigt och enligt mitt sätt att se det så spelar det ingen roll hur mycket spelmässiga kvalitéer gruppen besitter om man inte kan synkronisera i vilket klimat som ska råda i omklädningsrummet och i gruppen totalt.
—När vi sedan fått rätsida på vad vår grupp / vårt representationslag skulle känneteckna både mot motståndare, sponsorer, publik men framförallt mot vår ungdomssektion så kunde vi sedan börja utveckla vårt spel.
—Totalt sett ett klimat och spel som sedan gjort att vi ständigt legat i toppen. Sex raka SM-finaler talar sitt tydliga språk. Några tunga finalförluster förstås och någon för mycket, säger Johan Sixtensson öppenhjärtigt.
—Men att jag sedan fick avsluta min sista säsong och sista match med att vinna klubbens och mitt tredje guld var ju helt fantastiskt!
Till nya nivåer
Hur tycker Johan att han över tid har satt spelmässig prägel på Villa?
—Min prägel på spelet, där mina assisterande över åren varit lika bidragande som jag på olika vis, är nog att det blev väldigt viktigt för oss att vara bra på att försvara oss som LAG.
Johan berättar vidare att prestigen i att släppa in mindre mål än våra motståndare växte hela tiden.
—…och samtliga spelare har med åren förstått att ”en bra offensiv vinner matcher, men en bra defensiv vinner titlar”, säger Johan till Skaraborgs Nyheter.
—Så vi började i den ändan för att sedan utveckla vår offensiv som också gick från att hänga på några få individer, till att bli en maskin där egentligen samtliga spelare på banan, av motståndarna skulle uppfattas som offensiva hot.
—De senaste åren har vi sedan kunnat utveckla båda delar, genom att kunna som vi kallar det ”pulsera” både vår offensiv och defensiv lite beroende på vad vi ville ha för karaktär på matcherna samt förstås utifrån vad våra motståndare hade för styrkor / svagheter.
—Jag vågar sticka ut och säga att vi har tagit ”total-bandyn” till nya nivåer de senaste två-tre åren.
Mycket tillbaka
Har det sjunkit in att du har slutat?
—Känslan av att jag har slutat nu är väldigt bra. Att sluta efter 10 år som tränare i Villa, som engagerar människor inte bara i bandytokiga Lidköping utan runt om i hela Västra Götaland. Det tar mycket både tid och energi. Att dessutom vara Lidköpingsbo gör ju att man aldrig riktigt ”kommer undan”.
—Sen ska man också veta att jag inte kan tänka mig en bättre arbetsplats än där jag fått leva och verka. Intresset som finns och ständigt lever har gett mig så otroligt mycket tillbaka så det har varit värt varje minut jag lagt under mina 10 år. Sen blir ju allt så mycket enklare när man ska sluta, när man vunnit den där sista finalen… Så just nu känns allt bara bra, även om jag kommer sakna ”mina” spelare, den djupa tillhörighet vi fått med varandra.
Hur mycket tid la du i snitt på Villa varje vecka?
—Oj, svårt att sätta en siffra på. I hjärnan har man tänkt bandy året och dygnet runt. I timmar är det på sätt och vis en hundraprocentig tjänst även om jag också jobbat bredvid med ett vanligt jobb. Vilket har varit väldigt skönt för att få koppla bort bandyn och också träffa andra människor än ”bara” bandyfolk.
Vad gör du med all tid som blir över?
—Nu är det ju bara maj än så länge, så tiden som jag får över kommer kanske göra sig mest påmind fram i höst och vinter när man inte har träningar och matcher 6-7 dagar i veckan.
—Jag njuter nu av att kunna göra det jag vill när jag vill, som att titta på mina barns aktiviteter utan att behöva stressa in det i tidsschemat, säger den nu betydligt mer ledige tidigare tränaren.
Han nämner även att han spelar golf och familjen har två hundar.
—Jag älskar att tillbringa tid på sjön / skärgården så det ser jag fram emot att kunna göra utan att tänka upplägg / taktik / individuella samtal och så vidare…
Johan räknar med att se så mycket hemmamatcher han kan på plats.
Avslutat kapitel
Kan du tänka dig att återkomma i någon ledarroll i Villa framöver?
—En väldigt hypotetisk fråga hur vida jag och klubben kan tänka mig i en ledarroll framöver. Just nu känns alla ledarroller i bandyn överlag väldigt långt bort. Man ska aldrig säga aldrig, men just nu känns det som ett avslutat kapitel i mitt liv.
Ditt starkaste minne från de 10 åren om det går att plocka ut ett. Flera om du vill.
—Svårt, oerhört svårt. Alla ideella jag fått äran att lära känna och jobba med under åren, alla otroligt duktiga och engagerade ungdomsledare jag fått lära mig av och med.
—SM-gulden. Klubbens första med allt vad det innebar, det andra när vi slog AIK det jätte-prestige-året som var med dom och sedan det tredje och sista i min sista match. Vägen till alla dessa. Så mycket fint jag fått vara med om.
—Sen kanske det finaste någonstans växte fram den sista månaden vi hade tillsammans, som egentligen började med otroligt tunga händelser i och runt vår grupp då spelare drabbades av tunga besked.
—Men där och då fick vi genom dessa jobbiga besked svetsas samman på ett sätt vi aldrig fått göra tidigare, visa och öppna upp oss känslomässigt på ett sätt som var utanför allt annat vi varit med om.
—Den urkraften vi sedan fick ur oss och den dynamiken vi utvecklade är något vi för alltid kommer vara ihop-länkade med i varandra.
Bandyfolket gnyr
Någon tanke kring regeländring eller annat som du gärna ser inom bandyn?
—Alltså, jag är inte så mycket för att bandyn ska göra så mycket ändringar alls. I mina ögon är det världens vackraste sport där kombinationen av fart och teknik är det som briljerar.
—Och sista två åren tycker jag bandyn totalt gått till en mer offensiv bandy som tilltalar.
—Sen kan jag bli riktigt trött på att bandyns egna gamla profiler, gamla mediafolk och gamla supporters… som ALLTID fortsätter gå på bandy, ändå är de som gnäller mest och hörs mest. Känslan är att bandyfolket själva gnyr mer över sin bandy än den allmänna idrottssupportern.
Någon tanke att skicka med till nye tränaren Pelle Fosshaug?
—Han behöver nog inga råd från mig, men då säger jag: Ha tålamod både med sig själv och det han vill göra med laget. Samt, ta vara på kunskapen som finns i gruppen och låt dem vara med.
Vilka vinner SM-guld 2025?
—Jag hoppas ju och tror verkligen Villa vinner guld även 2025!
Johan Sixtensson, en bandyman som tar sig tid att utförligt svara på frågor. Fyller Fosshaug även de skorna? Framtiden får visa.
